deddejonsson

Började med att vi hade ett varmblods valack, som var 23-24 år som vi skulle göra oss av med eftersom hans tänder började bli dåliga.
Så vi böt Zugi med Baltic som han hette, dom som ägde Zugi skulle hjälpa oss att slakta Baltic.
Jag fick hem Zugi som 5 åring tror jag,Gaffelband skadad, han skulle vara snäll att köra så därför jag fick honom som MIN EGNA första häst...Men det satte stopp ganska fort eftersom mormor o morfar tyckte jag var för liten för honom,
Så morfar började köra igång honom efter skadan hade läkt,
Zugi sprang på bra och skötte sig riktigt bra!
En gång inne på banan så börja han stegra,slå med mamma, och det var då det hela börja
Morfar vart rädd för Zugi på nå konsigt vis,så dom slutade köra honom han fick gå hemma som sällskaps häst. men när mormor dog så tog jag över Zugi helt. HAN var då osäker på allt, tex vattenpölar,pressening, bilar,och  med mera..
så jag började ifrån början, promenader där jag visste de var vattenpölar också vidare..Man kunde inte rida honom då han bara stack .. men jag träna i smyg, en vinter dag hoppa jag upp på honom i gången och han bara stod, så sen en dag när morfar var borta så red jag honom första gången i hagen och han var så snäll..
på Våren körde jag första gången, han va jätte snäll. sen satt jag igång med träningen, gick fort 2 gånger i veckan och Zugi vart bättre och bättre... jag var så stolt att jag fick köra min egna häst.. (kunde möta bilar,skogstraktor o med mera)

Men en dag hände det något med honom, tror de var början av en vinter, då han helt plötsligt börja stegra,sprang ut i skogen och var helt jävla knäpp.. så jag tänkte att han hade ont någonstans, men ingen hitta nå fel alls.
Så han fick vila ett tag ändå sen skulle jag träna igen, men det gick inte nå, han var precis lika , inte samma Zugi som en gång i tiden.. pratade med en travtränare och berätta hur han var, och han sa "de måste vara nå med psyket" så han tyckte att vi skulle låta han somna in,jag tänkte på det flera gånger, under en låång tid,Så
när jag åkte till Kina 2008 så ringde telefonen.. De var Mamma, dom skulle skicka Zugi på slakt.. dagen efter tror det var typ 9 Febuari eller nå. och han fick somna in.. Han fick komma upp till mormor som älskade Zugi.
Men det var hemskt för mig,o

Han litade på mig til 100% jag kunde gå med honom lös efter vägen, på gården var han lös när jag var ute..

 MIN bästa vänn efter mormors död finns inte hos mig mer.
jag saknar Zugi än idag önskar att han fick vara frisk o vara med mig, men tyvärr..


jag hoppas att du har det bra, vila i frid!